09.12.2020
Midnatts bekännelser.
Det är de märkligaste sakerna som dyker upp i ens huvud när man ligger och väntar på sömnen. Ibland trevliga små ”dagdrömmar” som man spinner iväg på men vid dem flesta gångerna ligger man och spekulerar på livet. Aldrig ett gott tecken!
Tidigt på året, januari om jag inte missminner mig så fick jag diagnosen kristallsjukan av min doktor som ett resultat av för mycket stress. Det är snart ett år sedan, men jag har fortfarande stora problemet med spänningar i nack-musklerna och känner en stark oro för att snurrigheten som kommer med kristallsjukan kanske kommer att återkomma. Jag har en stor ovana att spänna mina muskler när jag ligger ner. Speciellt dem musklerna som jag inte är medveten om att jag spänner. Som nacken, käken och tungan är ställen som jag medvetet måste slappna av i med jämna mellanrum. Spänna – slappna av – spänna – slappna av. Mantra…
Jag har en ”sträck och böj” – övning som jag gör för att tänja på dem stela musklerna. Dock måste den göras sittandes och resultatet blir då att jag inte gör dem när jag egentligen borde, som när man ska ligger i sängen och ska sova. Inte en chans i havet att jag går upp igen då. Tänker jag ända tills det gått så pass långt att man måste gå upp för att det gör för ont i nacken att ligga ner.
Så… Nu sitter jag här. Det är inte helt midnatt, men för mig som borde sova vid 20:00 idag så är midnatt vid 23:00- isch.
Vad brukar ni tänka på om ni inte kan sova?